Home

Det är märkligt hur man får kämpa för vissa saker medan andra bara trillar ned av sig själva som manna från himlen. För ett par helger sedan var jag som bekant i Karlskrona för att bärga mitt lilla bevis på att jag är Sveriges snabbaste 50-åring där jag och en blind starter lyckades slarva bort det trots att jag varit minutiös i mina förberedelser och i Mattias Sunneborn haft den bästa coach man kan tänka sig. Jag fick snöpligt åka hem med en bronspeng och det svider fortfarande. Killen som alltid är bäst när det gäller bangade ur när det blev idrott igen precis som i min ungdom.

champagne007 (kopia)

I helgen var jag i Paris för att marknadsföra mitt epos “En doft av champagne” och för att få med så många länder som möjligt på tåget vid sommarens samtryckning. Eftersom jag vet att jag ligger bra till i den internationella “kokboksfamiljen” efter mina tre VM-guld för tidigare böcker förstod jag att jag skulle få viss draghjälp av gamla meriter. Min rättighetsförsäljerska

Ulla och förläggare Alexandra och jag öste på i lagom takt på den tämligen lugna men vansinnigt pampigt lyxiga mässan mitt inne i Louvren. Jag hatar annars mässor och alla falska leenden och nasartyper som prostituerar sig för varandra i en enda snabbspolad krampaktig fars. Den här gången var det annorlunda. Vi hade till och med lite fritid och jag gav mig iväg till favoritfrukosthaket dit jag tog Ragni på vår andra dejt, Fouquet på Champs-Elysées, i min ensamhet denna gång för att smaka på Paris och vandrade ned längs den mäktiga paradgatan för att fylla kassarna med PSG-kläder till kidsen. På kvällen var det dags för den årliga prisceremonin i inofficiella kokboks-VM, Gourmand Cook Book Awards. En storslagen, men synnerligen seg och utdragen historia på fyra timmar för den som inte själv är nominerad. Nu har jag ju redan vunnit oförtjänt mycket i denna fantastiska tävling så jag hade inga problem att sätta mig med 1200 personer från 50 länder och njuta av deras lycka på scenen utan egen nervositet. Dock såg jag till att i förväg inmundiga en solomiddag ihop med en 650 grams biff från Aubrac och en stadig dos kvalitetsvin som fick personalen att gå i spinn. Nej jag kunde förstås inte låta bli att ta in den heroiska 2002 Jacquesson Vauzelle de Terme.

champagne011

Jag hade lovat min vän Steffo Törnquist att stötta honom i väntan på sitt första VM-guld tillsammans med en ganska stor svensk delegation på plats i Louvren. Spanjorerna viftade med flaggor så fort en landsman äntrade scenen, Kineserna skrek och jänkarna grät. Vi nöjde oss med att jubla starkt. Men strax innan en märkbart nervös Steffo skulle få sitt välförtjänta pris för “Spritbibeln” säger han till mig. “Men kolla här, Richard du är nominerad i klassen “Bästa programledare i TV-show”. Eftersom jag ser som en falk på långt håll har jag vägrat inse att jag måste släpa med läsbrillorna och det finstilta programmet framför mig har jag inte ens försökt ögna igenom. Två minuter senare ropas jag förvånad upp och får av den underbare Edouard Cointreau mottaga pris som den bäste Tv-snubben!!! Lite extra kul att Steffo var med som sitter säkert som ankare i den svenska tv-soffan dit jag endast kommer sporadiskt som bekant.

Vad är det som händer mellan Sverige och Norge? Är vi så olika att man kan göra världssuccé i det ena landet och inte ens få vara med i det andra? Är det lusekoftorna och det gulliga men lite töntiga språket som får svenskar att slå sig för storebrorsbröstet? Igår hamnade jag motvilligt framför Melodifestivalen och såg ett bra bidrag och en bra artist, en skitsnygg (nästan lika snygg som min fru!) och välsjungande norska mitt bland den mediokra svenska slemmiga röran. Så klart blev hon tidigt utröstad! I skid-VM jublar vi åt våra silver men klagar på att norrmännen har så mycket snö att det inte är så konstigt att vi blir utklassade på alla distanser av dem. De gör har ju inget annat än att göra i det där landet än att åka skidor. Jobba måste de inte heller göra för oljan har de ju fått till skänks. Nej de har bara tur, eller kan det röra sig om fusk? Efter år av dopingskandaler i hela östblocket, Italien, Finland, Österrike och Tyskland ger man sig helt utan anledning på de enda rena länderna som finns. Är det Hasse Svens och Janne Josefsson som startat detta tysta krig mot de duktiga norrmännen? Varför så avundsjuka? De är helt enkelt bättre på det mesta just nu. Se och lär istället!

Lidingö 2 mars

Richard 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s