Home

Hemma igen i ett overkligt vinterlandskap. Min förra deppiga text om den frusna näsan och det doftlösa nordiska vinterlivet känns om möjligt än mer adekvat, när jag precis återvänt från en vecka i tropikerna. Tropikerna föresten, är det någon som använder det ordet längre? Eller är det en kvarleva från kolonialtid, Tintin eller raketostsuppväxt? Jag råkade hitta det otidsenliga ordet i min hjärnbark och lät det stiligt sippra ut när jag var på Tiger of Sweden och herrekiperade mig inför just denna tropikresa när Ragni började kvida av skratt och konstaterade fnissande att vår 23-åriga åldersskillnad nog känns av ibland ändå.

Foto: Joel Stockmann

Jag har precis hämtat mig från jetlag och sitter i min lilla skrivarstuga och tittar ut över ett landskap så kallt och vitt att rädslan för en ny istid känns högst relevant. 166 dagar i rad i Stockholm med snötäcke läser jag på nätet. 166 dagar? Det är ju för f… nästan halva året och meterologerna står fortfarande med ett oberört ansiktsuttryck i rutan och utlovar fortsatt kyla. Jag vet att ni är många som försvarar de fyra årstiderna. Men till vilket pris? Är det värt att få tre dagar över 26 grader då man frivilligt uppsöker skugga och tio dagars vitsippsblomning och två svampplockarpromenader för att stå ut med ett halvårs doftlös köldsmärta? Med denna retoriska fråga avslutar jag det kapitlet och konstaterar bara att ett halvår i det ljuvligt doftande sommarklimat jag fann i tropikerna förra veckan skulle passa mig perfekt. Nu tål jag visserligen värmen förvånande bra och var tämligen ensam ute när jag körde mina 200 meters intervaller på den majestätiska Formula 1-banan mitt under dygnets varmaste timme.

Singapore har fått mycket kritik för sina stränga lagar och sitt kontrollsamhälle. Det är möjligt att det finns en större baksida än vad vi som turister märker av men att på så kort tid gå från u-land till ett av de mest välfungerande i-länderna är mäkta imponerande. Säkerheten är total och man kan ostört gå omkring i de vildaste kvarteren mitt i natten med öppen plånbok i hand utan att ta den minsta risk. Det är klart att de hårda straffen känns inhumana, men väl på plats tror jag bara det är tjuvarna som är ledsna. Personligen uppskattar jag också renheten både i luft och på marken extremt mycket. I tropisk värme frodas bakterier och några matrester förvandlas snabbt till ohyrans paradis med unkna ruttna aromupplevelser som följd. Singapore doftar ljuvligt! Så mycket rikare och mer varierat än här hemma, men tack vare de puritanska lagarna ser man aldrig skymten av skräp någonstans.

Jag bodde på kolonialdrömhotellet The Fullerton som i mitt tycke är både pampigare och betydligt vackrare beläget än världsberömda Raffles. När jag intagit min väldisponerade frukost och vilat någon timme snörde jag på mig skorna och precis utanför dörren ligger vackra 1800-talsbroarna Cavanaugh Bridge och Anderson Bridge som på en minut leder över den numera helt rena Singaporefloden som delar upp det lilla landet från öst till väst in i tropisk regnskog. Ja det var en sanning med modifikation. Jag hamnade i en ytterst välplanerad park, men så fylld av doftande blommor och prunkande grönska att jag log konstant även när mjölksyretrösklar passerats. Stadens centrum kring Singapore Bay med overkliga Marina Sands med sin avlånga båt på taket av de tre gigantiska hotellskraporna på andra sidan blickfånget är fylld av intressanta och futuristiska arkitektoniska mästerverk och varje månad dyker nya landmärken upp utan att staden får växtverk. Jag passerar förbi utomhuskonserter och fotograferande turisthorder, men slås av att det är rökfritt och att solens uppvärmning av olika material får fritt spelrum. Doftande uppvärmd betong och asfalt, ädelträ i alla upptänkliga eukalyptusliknande toner, torr jord, varmt hav, kulturellt mångskiftande matos från alla prydliga restauranger med hårda hygieniska krav och så plötsligt kommer det bästa av allt, regndofterna. På några sekunder växlar det torra stekande landskapet doftbild totalt. Allra mest förtjust blir min näsa under de första minuterna av regnet när vattnets förstärkande dofteffekt inte bara skänker fräschör utan när de soluppvärmda aromerna blandas med den våta jorden och temperaturen växlar så snabbt att man för några tiondelar av en sekund känner svalare luft som stryker kring benen och ett par graders varmare bris som smeker hals och kind.

charlize_theron_closeup

Även de tropiska nätterna är fyllda av doftsensationer. Under en kvällspromenad efter en av de mer lyckade provningar som jag lett fick jag en otroligt spännande doft-dejá vù. Ståendes långt ut på en pir möttes jag plötsligt av en starkt bekant men samtidigt så tidsmässigt avlägsen doft att det tog mig några sekunder att placera den rätt. Och resultatet är minst sagt fascinerande. När jag var i tioårsåldern var mitt största intresse fjärilar. Ja ni läste rätt. Jag var en besatt fjärilsamlare som läste om varenda art och uppsökte Naturhistoriska Riksmuseet så ofta jag kunde för att få en skymt av alla exotiska om än bleka kopior av regnskogsoriginalen. Min våta dröm var de gigantiska fågelfjärilarna från Nya Guinea, Borneo och Sumatra. En dag kom min morbror Stefan hem till oss och berättade att han rensat sin mammas vind och att han hade hittat något som jag antagligen skulle uppskatta. Han smög fram en liten genomskinlig låda och jag såg med en gång vad det var som fick min puls att gå i taket. I sprakande skimrande grönt och lika skimrande svart strålade en Raja Brooke emot mig. Jag hade fått min första fågelfjäril. Just detta exemplar kunde man läsa var infångat i Malaysia. När jag överlycklig kom hem en vinterkväll 1972 öppnade jag den lilla lådan försiktigt och möttes direkt av en mycket speciell, ja inte särskilt god, men vackert förknippad med detta ljuvliga ögonblick då jag blivit ägare till en Raja Brooke, doft av tung våt svart jord, malmedel, kartong och instängd torkad kryddighet och fuktig tropisk natt. Ståendes på piren i mars 2013 några kilometer från just Malaysia dök den doften upp igen!

Lidingö 20 mars

Richard

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s